I december och februari försåg ECB bankerna med treåriga lån på totalt 1000 miljarder euro. Under denna transaktion lättade man på kraven på säkerheter, vilket ökade riskexponeringen.

Säkerhet

Fram till nyligen accepterade centralbankerna endast säkerheter som handlades på marknaden, t.ex. statsobligationer och företagsobligationer. ”Det visade sig att en betydande del av de banker som vi ville hjälpa inte kunde delta i LTRO (treåriga ECB-lån, reds anm.) Deras säkerheter var inte tillräckligt bra”, förklarade Knot. Han betonade att han i princip instämde i stödet.

Denna situation påverkade främst banker i Sydeuropa, som lånar ut betydande belopp till små och medelstora företag. För att tillmötesgå dessa banker skulle centralbankerna även acceptera paketerade lån till små och medelstora företag, förklarade Knot.

”Dessa lån måste uppfylla samma kvalitetskrav som andra säkerheter”, konstaterade DNB:s ordförande. Efter påtryckningar från sju centralbanker sänktes säkerhetskravet ytterligare, så att enskilda lån till små och medelstora företag kunde godtas som säkerhet.

Plasterk: ”Dumt”

PvdA:s parlamentsledamot Ronald Plasterk kritiserade Knot för att på detta sätt avslöja ECB:s interna splittring, vilket han också uttryckte på Twitter.

”Vilket syfte tjänar Knot genom att visa att ECB är internt splittrat? Plasterk frågade. ”Om du ska skjuta till pengar ska du inte antyda att du kanske ändrar dig nästa månad. #Dumt.

Risker

Frågan är om de risker som bärs av dessa sju centralbanker i slutändan kan komma att falla tillbaka på eurosystemet om det uppstår problem i något av dessa länder. Om så sker, kommer sänkningen av säkerhetskravet att förvärra den nuvarande eurokrisen? Och kanske ännu viktigare, bör ECB vara öppen och transparent om detta, eller bör den visa upp en enad front för att upprätthålla stabiliteten?