Agentteori inom outsourcing

Stordriftsfördelar

Sedan den industriella revolutionen har organisationer frågat sig hur de ska utnyttja sina konkurrensfördelar för att öka sin marknadsandel och lönsamhet. Den dominerande modellen under 1800- och 1900-talen var den stora integrerade organisationen. Under 1950- och 1960-talen breddade företagen sina baser för att dra nytta av stordriftsfördelar.

Den stora integrerade organisationen diversifierade sitt produktutbud och expansioner krävde fler ledningsnivåer. Den tekniska utvecklingen, som t.ex. internet, tvingade organisationer under 1980- och 1990-talen att konkurrera mer globalt. De var handikappade av bristande flexibilitet på grund av överdimensionerade ledningsstrukturer. För att öka flexibiliteten har många stora organisationer utvecklat en strategi som fokuserar på deras kärnverksamhet och kärnprocesser.

Agentproblemet

Fokuseringen på kärnprocesserna ledde till en diskussion om vilka processer som var väsentliga och avgörande för verksamhetens kontinuitet och vilka som kunde läggas ut på externa tjänsteleverantörer. Processer eller funktioner som saknade interna resurser lades ut på specialiserade byråer eller leverantörer. Följaktligen utvecklades agentproblemet mellan användarorganisationen och serviceorganisationen, och agentteorin och relaterad informationsasymmetri fick ökad betydelse i takt med att outsourcing ökade.

Asymmetri i information

Det vanligaste agentförhållandet inom den finansiella sektorn uppstår mellan investerare (eller aktieägare) och företagsledningen. Huvudmannen kan vara omedveten om agentens aktiviteter eller förbjuden av agenten att få information. Resultatet blir en informationsasymmetri mellan uppdragsgivaren och uppdragstagaren. Exempelvis kan ledningen vilja investera i tillväxtekonomier, medan huvudmannens risktolerans är ogynnsam. Denna förvaltningsstrategi kan innebära att den kortsiktiga lönsamheten äventyras och att företagets risker ökar, vilket kan leda till högre framtida intäkter. Investerare som vill ha hög löpande kapitalavkastning med låg risk kanske inte känner till dessa förvaltningsplaner. Om konsekvensen av denna strategi är säkra förluster kan ledningen vara benägen att inte lämna ut denna information till aktieägarna. Utvecklingen av redovisningsyrket var ett avgörande steg för att mildra agentproblemet globalt. År 1992 blev SAS 70-standarden relevant för outsourcingassurans, som senare ersattes av ISAE 3402-standarden 2011. Outsourcingförsäkran minskade informationsasymmetrin och förbättrade förtroendet mellan användaren (organisationer som outsourcar) och serviceorganisationen (organisationer som tillhandahåller tjänster till dessa organisationer).

Agentteori inom outsourcing

I allmänna termer handlar agentteorin om alla relationer mellan två parter där den ena parten är huvudmannen och den andra är agenten som representerar huvudmannen i transaktioner med tredje part. Agentförhållanden uppstår när uppdragsgivare anlitar agenter för att utföra en tjänst för uppdragsgivarens räkning. Uppdragsgivare delegerar vanligtvis beslutanderätten till agenter. Eftersom avtal och beslut med tredje part fattas av agenten och påverkar huvudmannen, kan agentproblem uppstå.

I en situation där aktiviteter läggs ut på entreprenad från en användarorganisation till en serviceorganisation är agentteorin relevant för alla beskrivna aspekter: informationsasymmetri, risktolerans och engagerade resurser. Ett finansinstitut outsourcar till exempel IT-tjänster till en leverantör av managed services. Tjänsteleverantören kanske inte känner till institutets risktolerans och kan besluta att en veckobackup är tillräcklig eller att datalagring utanför EU är tillåten. Tjänsteleverantören kanske inte informerar organisationen om vissa serverfel om nätverksproblemet inte identifieras av finansinstitutet. Serviceorganisationen kan också vara benägen att minimera resurserna för att utföra aktiviteter samtidigt som man försöker maximera de erhållna avgifterna. En serviceorganisation kan också ha en annan tolerans mot bedrägerier eller kan själv begå bedrägerier. Inom pensionssektorn kan kapitalförvaltare tjäna på att ligga steget före i pensionsfondernas transaktioner. Detta leder till det agentproblemet som beskrivs ovan.

Front running även känt som tailgating, är den förbjudna metoden att ingå handel för att dra nytta av icke-offentliggjord förhandskunskap om en stor pågående transaktion som kommer att påverka priset på det underliggande värdepapperet.